Kompetensbrist och demografiska förändringar talar sitt tydliga språk: högre utbildning måste bli mer tillgänglig utanför traditionella universitetsorter. Det framkom under Nya Vägars seminarium i Almedalen. Samtidigt presenterades ett konkret finansieringsförslag som kan göra decentraliserad högre utbildning möjlig i hela landet.
Hur säkrar Sverige framtidens kompetensförsörjning när antalet unga minskar, samtidigt som näringsliv och offentlig sektor skriker efter utbildad arbetskraft? Den frågan stod i centrum när Föreningen Nya Vägar samlade kommunföreträdare, lärosäten och rikspolitiker i Almedalen. Bilden var ovanligt samstämmig: högre utbildning behöver bli mer tillgänglig där människor faktiskt bor.
– Är det rimligt att hälften av Sveriges vuxna befolkning inte har samma tillgång till högre utbildning som den andra halvan? Varför inte ge möjlighet att kunna utbilda sig var man bor i hela landet?, frågade Jerry Engström, ordförande för Föreningen Nya Vägar.
Mer än utbildningsplatser
Seminariet kom snabbt att handla om betydligt mer än antalet studieplatser. Flera talare beskrev universitet, högskolor och lärcentrum som regionala utvecklingsmotorer som påverkar inflyttning, företagsetableringar, innovationskraft och kommunernas långsiktiga attraktivitet.
När utbildning finns nära befolkningen ökar möjligheterna för människor att vidareutbilda sig utan att behöva lämna arbete, familj eller hemort. Samtidigt stärks den lokala kompetensförsörjningen, något som enligt flera deltagare blivit en avgörande konkurrensfråga för både kommuner och näringsliv.
Nya Vägar startades i Västervik, och Västerviks kommun satsar idag omkring 25 miljoner kronor om året på Campus Västervik och annan infrastruktur för decentraliserad högre utbildning.
Harald Hjalmarsson (M), kommunstyrelsens ordförande i Västervik, beskrev kommunernas egna satsningar som nödvändiga men kostsamma.
– Frågan är vad som händer om ingen bidrar. Jag tror det är ofattbart vilka konsekvenser det skulle bli om vi inte lade de här 25 miljonerna. Men det är ändå någonting som ska tas från den kommunala budgeten, påpekade han.
Såväl Hjalmarsson som Madelaine Jakobsson (C), kommunstyrelsens ordförande i Nordmaling och ledamot i SKR:s utbildningsberedning, efterlyste därför ett mer nationellt engagemang i frågan.
– Vi gör ju det för att vi ser att den här kompetensen behövs. Men det är klart att jag tycker att staten ska ta ett större ansvar, sade Jakobsson.
Bredd eller excellens?
En återkommande fråga var om ökade satsningar på regional högre utbildning riskerar att ske på bekostnad av internationell spetsforskning. Här blev diskussionen mer nyanserad än den ofta framställs. Oliver Rosengren (M) betonade att Sverige både behöver världsledande forskningsmiljöer och en stark regional kompetensförsörjning. Andra panelister menade att de två målen snarare förstärker varandra än konkurrerar – inte minst genom regionala behov och samverkan med lokalt näringsliv.
– Ska vi kunna vara spetsiga så måste vi ha bredd i hela landet, som Niklas Sigvardsson, riksdagsledamot (S) uttryckte det.
Även lärosätena invände mot bilden att decentraliserad utbildning skulle innebära lägre kvalitet.
– När vi tittar mer på enskilda utbildningar, då är det faktiskt så att de decentraliserade orterna ligger väl till på den fronten, sade till exempel Per-Olof (Peo) Brehmer, vicerektor för samverkan och utveckling vid Linköpings universitet.
Fredrik Christensson, vicerektor för samverkan vid Högskolan Väst, pekade samtidigt på en annan effekt.
– Det är ett sätt att bredda rekryteringen. Vi når studenter som vi inte annars hade nått, och bidrar till det lokala kompetensbehovet som finns i kommunen och närregionen, ansåg Christensson.
Förslag om ny finansiering
Föreningen Nya Vägar presenterade under seminariet ett konkret finansieringsförslag där staten ersätter decentraliserade utbildningsplatser med 190 000 kronor per helårsstudent, varav 30 000 kronor går direkt till kommunernas lärcentra. Bakgrunden är att dagens finansieringssystem enligt arrangörerna inte speglar de faktiska kostnaderna för att erbjuda högre utbildning utanför campus.
Jacob Adamowicz, opinionsdrivande analytiker vid Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) påminde i sammanhanget dessutom om att universitetens ekonomiska förutsättningar successivt försvagats.
– I fasta priser har ersättningen per student minskat med i snitt runt 70 procent sedan 90-talet. Våra lärare, alltså våra medlemmar, rättar tentor gratis, exemplifierade Adamowicz.
När antalet traditionella campusstudenter minskar behöver högre utbildning i större utsträckning nå yrkesverksamma och vuxna där de redan bor. Framtidens kompetensförsörjning avgörs inte enbart av hur många utbildningsplatser som erbjuds – utan också av var de finns, och vilka människor som faktiskt kan ta del av dem.
Text och foto: Joakim Rådström, frilandsjournalist.
